Efter den uppmärksammade bokdebuten med "Moder Liv" kommer skådespelaren Ewa Fröling med ännu en stark, vindlande och minst lika drabbande berättelse: "Att störa ett väsen". I skarpa bilder, med nattsvarta och kraftfulla iakttagelser tecknas här en psykiatrisk klinik inifrån. På ett alldeles eget språk och med såväl smärta och ilska som drastisk humor skildrar Ewa Fröling erfarenheten av att tappa fotfästet, hamna vid sidan av och inte längre orka vara mamma till sina barn. Och hur ett par blå skor blir den normalitet som till sist finns kvar. "

En kall februarikväll 1947, två dagar före hennes sjuårsdag, skrivs en flicka med tbc in på Norrtulls sjukhus. Efter fyra månader på sjukhuset skickas hon till barnsanatoriet Tjärnan i Dalarna för att tillfriskna. Först till lucia ska den lilla flickan få komma hem till sin familj igen.Flickan kommer att bli Björn Wimans mamma. I den här boken berättar han hennes historia: vistelsen på sanatoriet, hemkomsten och rädslan för att insjukna igen, tystnaden som omgav sjukdomen i familjen, hur erfarenheten präglat henne som barn och som vuxen.Det är också en berättelse om den fruktade lungsjukdom som skördat så många liv under mänsklighetens historia, som kommit att symbolisera såväl smuts och fattigdom som förfining, kultur och livshunger. Och om varför tuberkulosen blev det framväxande folkhemmets största fiende.I en sal på lasarettet är en gripande, rik och insiktsfull bok om en sjukdom, om människorna som drabbades av den och om ett samhälle som kanske gick för långt i sin iver att utplåna den. För vad gör det med ett litet barn att vara borta från sina föräldrar så länge? Och vad har det gjort med den generation som kommit efter?

Elisabeth Åsbrink har följt Victoria Benedictsson/Ernst Ahlgren tätt i spåren. Från gården på Söderslätt över det klaustrofobiska äkta hemmet i postmästarbostaden i Hörby till rummet på hotell Leopold i Köpenhamn där hennes liv tog slut, när hon bara var trettioåtta år. Det här är en biografi om en kvinna som försökte spränga könsgränserna i en tid besatt av litteratur, sex och död.

"Jag överdriver inte när jag säger att jag varit feminist ända sedan lekskolan". Så inleder Isabel Allende sin memoar. Som liten flicka växte hon upp med sin mamma, som övergivits av Isabels pappa och ensam ko matt försörja tre små barn med knappa resurser. Isabel blev en arg och trotsig liten flicka, fast besluten att kämpa för det liv som hennes mamma inte kunnat få. Som ung kvinna i slutet av 1960-talet blev Allende, nu journalist, en del av den första stora feministiska vågen. Här kände hon äntligen som att hon kom till sin rätt. Fler kvinnliga journalister omgärdade henne, som hon själv modiga nog att skriva "med kniven mellan tänderna" när det handlade om kvinnors rättigheter. I "En kvinnas själ" berättar Allende också om sina tre äktenskap, och allt som dessa lärt henne. En av dessa lärdomar är att det är viktigt att ha ett eget liv, vid sidan om det gemensamma, att också värna sin egen identitet. En annan är att ta sin egen sexualitet på allvar. Så vad behöver kvinnor – och feminister – idag? Att få kännas sig trygg och uppskattad, att få vara fri och självständig, att få leva i fred och få bestämma över sina egna kroppar. Inom alla dessa områden finns mycket arbete att göra. Med den här boken hoppas Allende föra vidare sin visdom och sina erfarenheter till efterföljande generationer. "De måste leva för oss, som vi levde för våra mödrar, och bära på med arbetet som fortfarande återstår att slutföra."

I "Åren" berättar bröderna Mårten och Kjell Westö om sina liv: om uppväxt och tonår, vuxenblivande och åldrande, och om författaryrket som de båda valde. En del minnen överlappar varandra, men lika ofta bjuder bröderna på kompletterandeberättelser från en värld i ständig förvandling. Åren är fylld av perspektivrika och personliga skildringar av hur det var att växa upp i Finland under rekordåren, i ett land och en familj där det förflutna ständigt har gjort sig påmint.

"Många har skrivit om ålderdomen. Sällan är de över åttio; det vanligaste är sextio eller däromkring. Då skriver man inte riktigt inifrån utan föreställer sig snarare hur det är att bli äldre. Den som är åttio eller mer än redan rutinerad som pensionär. Inte för att man vet hur alla andra har det. Det jag kan göra är att avlägga ett personligt vittnesbörd om hur det kan vara att bli gammal. Formen för detta vittnesbörd är essäns bångstyriga frihet, med snabba kast, ögonblicksbilder, korta resonemang, reflektioner. Kanske finns det en överskådlighet i själva oöverskådligheten."[Bokinfo]

Efter att ha utbildat sig till läkare specialiserad på gynekologi har Fredspristagaren Denis Mukwege med fara för sitt eget liv bedrivit omfattande arbete för kvinnor som utsatts för sexuellt våld i Kongos decennielånga konflikter. Han är en världsledande expert på behandling av våldtäktsrelaterade skador och hans holistiska arbetsmetoder har inspirerat flera andra initiativ världen över.

Innan jag glömmer är skådespelaren Nina Gunkes personliga och drabbande berättelse om livet före och efter sin alzheimerdiagnos. Hur är det att leva med en demenssjukdom, och vem är man när man inte längre minns?

I juli förra året kallades författaren Ulf Nilsson tillsammans med sin fru till ett avskilt rum på avdelning 53 på Huddinge sjukhus. Där de fick sina värsta farhågor bekräftade: han hade cancer, och av en sådan art att ingen bot var möjlig. Den återstående livslängden var troligen inte mer än några månader. Tio veckor skulle det bli. Under hela sjukdomstiden förde Ulf anteckningar. Det blev den här boken.

Vad innebär det att ta sig an någon annans barn? I ett område där överlevnad inte är en självklarhet, där barn mördar och mördas? Nicolas arbetar med utsatta barn och är van att fånga upp dem, få dem att lita på honom. Men han har hamnat i ett svårt läge. En av ungarna från basketen, en charmig men bråkig pojke, har bitit sig fast, krupit under huden på honom. Och nu har Nicolas mot sin vilja låtit pojken flytta in hos sig. Ett beslut som ska komma att förändra allt för dem båda.Blir du ledsen om jag dör? är en berättelse om familj: den första familjen, som formar förutsättningarna för ens liv, och den andra, den man själv väljer. Det är berättelsen om två människor, deras möte, och en ömsint skildring av den enorma kraften i att bli sedd.Det är också en berättelse om Sverige. Ett land där unga människor dör, där samhällsväven trasas sönder. I det kaos som omger Nicolas och Elijah är hotet om våld och död ständigt närvarande och insatserna omänskligt höga. Nicolas Lunabba debuterar som författare medBlir du ledsen om jag dör?Hans Sommar i P1 2021 hyllades för sitt mänskliggörande av unga som hamnar i våldsspiraler. Programmet byggde på ett utdrag ur det som nu blir hans debutbok. Lunabba är mångfaldigt prisad för sitt arbete med barn och unga. Han är verksamhetsansvarig på organisationen Helamalmö och en stark röst i samhällsdebatten. [Elib]